Okej, jag vet att du mena mig när du skrev det där, 

men förihelvete, ta det med mej istället för att skriva ut det 

för hela världen? Det gör ju inte dej mognare att gå runt och 

snacka om mig istället för att gå direkt till mig och snacka om det. 

Och by the way, hur orkar du ens lägga ner tid och energi på vad 

andra folk gör och säger? Man får inte ens ha på sig vad man vill innan 

du börjar whina om det. 

'Åh men gud, vafan leker hon för,  

går runt och klär sig sådär, och tror att hon är något' .  

Får man inte ha på sig vad man vill längre eller? 

Sure, jag kan ha åsikter av vad folk har på sig, 

men jag pratar inte HÖGT om det, 

jag dömmer dom ju lixom inte.. 

Fritt land, man får ha på sig vad man vill, 

så länge man har något på sig.
 

Fuck this shit. 

Mitt självförtroende är häääär nere nu. 

Tack för den. 

Vad bra att killar kan höra av sig också 

till sina brudar, big idea att ha en tjej 

om man fortsätter som om man var singel. 

Seriöst, det här är inge kul. 

Ja, jag har lätt för att bli svartsjuk 

men vilken tjej skulle inte bli det  

när han håller på som han gör. 

FAN.
 

Förlåt att jag inte är henne,

förlåt för att jag är mej själv.

Men jag skulle inte stå ut med mej själv

om jag la ut bilder på mig där mina bröst syntes,

eller att gå runt med en decimeter hög klack,

måla dit mina ögonbryn &festa så hårt på en fredag

att jag ligger i sängen resten av helgen.. förlåt, men det är inte jag.

Och jag vet inte om det är så du vill att jag ska vara,

eller vad det är..

Men jag tänker inte ändra på mig pågrund av dig.

f*tta.

sluta försök styra mitt liv.

enda anledningen till att du

tror att jag inte fixar det här själv

är för att du aldrig gett mig tillfället

att bevisa att jag faktiskt kan det.

Raderade alla gamla inlägg,

orkar inte leva med mina gamla problem,

kan lika gärna glömma dom när jag har nya.

Positiv? Ja. 

Och fan,

jag stör mig när folk inte kan visa känslor.

Jag försöker att visa vad jag känner, 

men jag känner mig ju bara för på 

när du inte visar något. 

Och jag stör mig,

när andra personer lägger sig andras relationer?

Ge fan i vårt liv, koncentrera er på 

ert eget istället. Äckel fanskap. 

Och jag stör mig,

på folk,

som ska låtsas att allt är så jävla bra hela tiden!

Okej, livet är inte alltid bra? 

Fattar ni inte att folk blir bara deprimerade 

när dom läser om ert till synes rockiga liv. 

Istället för att få folk att tro att man mår bra 

&allt går som en dans på rosor, 

så är det faktiskt helt okej att må dåligt ibland! 

Helvete, måste ni störa mig?

Jag är redan störd.

För störd.

Förstörd.

Kanske är det för att jag inte lägger ut bilder på mig själv,  

nämner folks namn som ja snackar om, skriver om bittra saker eller 

så är det helt enkelt för att ingen vet att den här bloggen existerar 

som det var därför som det bara var en person som hade läst min blogg igår.. 

Im like a crazy person, talking to myself. 

No one realy cares. 

Men jag skulle aldrig kunna skriva om sånna här privata saker på min 

'inte anonyma' blogg, för alla som läste det skulle antingen inte bry sig, 

eller vara glad att jag hade dom problemen.. 

Och är det något som jag hatar är det när folk skriver på sin blogg 

som om det vore ens dagbok, 

och ja, jag vet - det är det jag gör just nu. 

Men ingen vet att jag är jag , för på den här bloggen är jag ingen. 

Jag är anonym. Socialt bortkopplad från min vanliga värld. 

Och man kan ju tycka att folk borde tycka att  

det är spännande att läsa någon sån här slags blogg,  

om någon stackars flicka som inte kan  

visa sina känslor ute bland folk &istället vara den  

hon verkligen är på sin blogg och därmed skriva   

om vad som verkligen rör sig i hennes huvud.  

HAHA, om någon som visste vem jag var,  

visste att det här var min blogg,  

alltså.. jag vill inte ens tänka den tanken.  

Men risken att någon som jag känner/vet vem det är,  

kollar in den här bloggen är lika med noll, sooo..im safe.  

Målet med den här bloggen vet jag inte riktigt vad det var..  

Eller jo, det vet jag visst.  

Den skulle vara stor, hög statistik, folks samtalsämne,  

top tre på mest lästa bloggar, så mycket kommentarer  

att jag inte ens skulle hinna läsa igenom dom innan  

jag publicerade dom på bloggen.  

Och tillslut, efter många om och men  

kanske jag skulle kunnat avslöja vem jag var,  

inte fan vet jag.  

Men som sagt - om man kollar min läsar statistik  

så verkar det inte som att det kommer hända på ett bra tag..
  

Älskade vän, jag älskar dej och du måste förstå det..

Men det sårar fett mycket att vi kan ha så jävla kul,

säga allt till varandra, och sen när hon eller hon  

står där, så låtsas du som att jag inte finns?

Du pratar inte med mig iallafall.

Jag vet inte om det är med mening,

men jag tycker det är sjukt jobbigt

att du på något sätt ser upp till dom

så mycket att du glömmer personen som

ser upp till dig, även fast jag är längre än dig..

När man nyss gjort slut med sin kille, 

ska ens bästavän finnas där för en, 

spotta aggresion över honom,  

säga att han är ett svin, 

snacka skit om honom. 

Det är sånt vänner gör för varandra. 

Men du gjorde exakt raka motsatsen. 

Började ragga på honom,  

inbilla dig att du gilla honom &att 

han gillade dej. 

Jag vet, jag vet  

vad du skulle tänka om du såg det här.
 

Men det var inte bara dig jag blev sur på. 

Han med!  

Man gör inte slut med någon av en sån anledning  

och sen börjar hålla på med min bästavän. 

JAG VET DET. 

Men du är ju inte mycket bättre själv. 

Och det roliga är att jag vet exakt varför, 

du inbilla dig att du ''gilla'' honom. 

För jag vet hur du är..
 

Så fort du märker av att någon har känslor för en annan, 

då är det exakt samma känslor som du tydligen har för den personen. 

Men det roliga är att man aldrig hört talas om dessa ''känslor'', 

föräns man själv erkänt för dig hur man känner för någon. 

Och jag tror att du också vet vad det beror på.
 

Har inte bloggat här på några månader, för jag har mått så pass bra 

så att jag inte behövt ta ut mina känslor på den här bloggen. 

Men nu verkar allt gå åt helvete igen, 

Ny pojkvän, nya vänner, nya fritidsaktiviteter 

&ny inställning för skolan. 

Men ändå, ska det alltid vara nått jävla fel nånstans. 

Det kan va stort, litet, känslomässigt,  

men det spelar ingen roll HUR felet är, 

när felet ändå är fel 

&man blir inte nöjd förräns det har rättat ut sig. 

När man helt plötsligt börjar må bra igen, och dom gamla 

felen börjar rätta ut sig.. Varför ska det fela till sig igen? 

Och antingen kan livet kännas fel, 

eller rätt. 

Det finns inget mellanting. 

För det är alltid fel på någonting.